 |
|
|
|
|
|
Tro, hopp och Malmö
Jani Hurmes karriär var på sin topp när han plötsligt blev allvarligt sjuk och tvingades sluta spela hockey. Men efter en svår tid tog livet en ny vändning i rätt riktning och nu är Jani Hurme åter en av Europas främsta målvakter. Sjukdomen blev nyttig för Jani som numera fokuserar på tron, på hoppet - och på Malmö Redhawks. Resten av Jani Hurmes liv fortsätter i Malmö som blivit en skämtsam, hårdrockande och framspelande målvakt rikare!
Beskriv dig själv som person och hockeyspelare?
- Som spelare ligger nog mina styrkor i puckkontrollen och i min handske. Om man ser till mig som person så försöker jag vara positiv i omklädningsrummet och skoja mycket. Det kommer mer och mer med tiden när man har lärt känna de andra i laget och man vet deras svagheter. Jag gillar att göra många practical jokes...
Hur är din målvaktsstil?
- Hm, det är nog en blandning av olika stilar. Jag har dels den gamla stilen från när jag började spela, men efter mina 10 år i USA har jag även anammat butterflystilen. Så jag är väl mixad, jag har ”Hurmestyle”, haha.
Jani tillsammans med sin finske kollega, Jyrki Välivaara.
Du är en världsmålvakt, och man kan inte annat än undra varför du valde att komma till Malmö, som trots allt spelar i den svenska andra ligan i år?
- Det var flera saker som låg bakom mitt beslut. Jag har framförallt hört mycket bra om klubben och organisation. Sen är det en bra stad att bo i, man har en klar plan för att ta sig tillbaka till Elitserien och sen såg jag givetvis det som en utmaning att för första gången spela i Sverige. Jag tror att vi har en ljus hockeyframtid framför oss i Malmö!
Du har skött största delen av din försäsongsträning på egen hand. Hur har det gått?
- Det har gått bra. Jag har varit med så länge nu att jag vet vad min kropp behöver. När jag var yngre tror jag att försäsongsträningen var viktigare att köra i gupp, men nu handlar det mer om att ”underhålla” kroppen. I en bil byter man olja och meckar med olika saker, det är ungefär så jag ser på det. Jag vet vad jag måste göra under sommaren, så att man är i förberedd när man går på is.
Hur pass mycket skiljer sig din sommarträning från övriga spelares tror du?
- Den skiljer sig säkert en del. Jag har t.ex. spelat mycket badminton för att träna på min kvickhet och reaktionsförmåga. De senaste 11 somrarna har jag kört efter mitt egna schema, på egen hand. Sen tror jag faktiskt att det är ett måste att man vilar och försöker släppa allt som har med hockey att göra. Under säsongen har man en sådan enorm press på sig som målvakt, så då måste man få slappna av i huvudet under sommaren, för att kunna vara så fokuserad under säsongen.
Jani in action i samband med sponsorgrillningen.
Jag hörde att du var över och tittade på Stanley Cup. Hur var det?
- Det var jättekul. Jag hade några bra år i Ottawa när jag var där, så det var kul att åka över igen och hälsa på och titta på Stanley Cup. Jag besökte faktiskt även en utrustningsfabrik där och det var spännande. Det var jätteroligt att se den stora fabriken och hur många moment som görs för att skapa ett skydd och vilka säkerhetstester som görs.
Varför valde du att spela med 35 på ryggen?
- Jag hade det när jag spelade i Ottawa och även med landslaget. Det gick bra när jag hade det, så det kändes rätt. Det är väl ett typiskt målvaktsnummer.
Du tvingades vara borta från ishockeyn under två säsonger (2003-2005) på grund av en elak bakterie. Kan du så här i efterhand se att du utvecklades som människa och målvakt under denna svåra tid?
- Ja, jag tror att det hjälpte mig på många sett. När man är så nära döden och lyckas ta sig igenom det så får man verkligen chansen att tänka på vad livet innebär. Nu försöker jag att verkligen njuta av livet och alltid göra mitt bästa i varje situation.
Du är 32 år, men en målvakts karriär kan vara väldigt lång. Känner du suget efter att någon gång återvända till NHL?
- Jag har varit där och upplevt det. Inför denna säsong så pratade vi om det, men jag ville till Malmö istället. Varför jag valde det beror på många enkla saker, så som att de sista tre säsongerna spenderade jag på ett hotell när jag spelade i NHL. Det är jag inte sugen på igen. Sen känns livet lite annorlunda där än vad man har här. Det som hände där med sjukdomen, fick mig att inse att det som verkligen betyder något är familjen och vännerna, och nu kände jag att jag ville vara närmare dem. Det var också anledningen till att jag spelade i Finland förra säsongen. Men det kändes lagom med ett år där, sen ville jag testa att spela lite längre bort, och då var Sverige lagom långt borta. Som jag sa tidigare, så har jag inte spelat här tidigare, och det känns som en bra utmaning. Man måste alltid ha mål med sin karriär, hur man går vidare, för mig är det Malmö till 100 % nu. Detta är vad jag fokuserar på.
Jyrki och Jani tittar ut över sin nya hemmaarena.
Vad kan du berätta om din nya målvaktsmask?
- Jag har alltid haft Iron Maiden tema på mina masker. Deras maskot, Eddie, är alltid med, likaså deras olika albumomslag. Vilket jag väljer beror på vilket lags färger det ska bli. Jag tror att ni kommer att tycka att masken är intressant. Jag har faktiskt tagit fram två olika masker. På den andra har jag med den nya arenan i bakgrunden och den kommer jag att ha nästa säsong. Det är två personliga masker. Vissa spelare sätter sina nummer på masken, men min mask berättar mer om mig själv och min karriär. Hoppet och tron är andra saker som alltid finns med numera.
Du borde kanske ta ett snack med Percy så han ser till att få hit Iron Maiden till Malmö Arenas invigning?
- Haha, ja det hade verkligen varit något!
Förra säsongen registrerades du för fem assist – är du bra på långpass eller hade du bara väldigt egoistiska medspelare (som tog pucken och gick över hela banan själv)?
- Haha. Jag försöker spela så nordamerikansk som möjligt och deras målvakter är ofta bra med pucken. Vem som gör poängen spelar ingen roll för mig, men förhoppningsvis kommer jag att hjälpa laget även i det offensiva spelet, ler Jani.
|
|
|
|
|
|
|