 |
Jason Woolley
14 säsonger och totalt 718 matcher i NHL. Under denna tid snittade han 0,5 poäng. Mr Jason Woolley har onekligen haft en lång och framgångsrik karriär, och allt började i Toronto för 32 år sedan.
- Min pappa var hockeytränare i Toronto så det föll sig ganska naturligt att jag följde med honom och tittade på hockey. Vi såg även en hel del matcher på TV, och jag tyckte genast att det verkade roligt och ville själv spela, så när jag var fem år drog jag för första gången på mig utrustningen. Sen spelade jag i Toronto till jag var 18 år, då jag flyttade, för att spela hockey och studera, till Michigan State. Där hette vårt lag "Spartans", och vi hade nog ligans fånigaste maskot. En gubbe med en mycket märklig stor hatt, skrattar han. Där var ett väldigt bra hockeyprogram och det var en bra skola, men jag kom ganska snabbt på att det var som hockeyspelare jag ville försörja mig. Jag utvecklades hela tiden och min statistik blev bättre och bättre, så efter tre år lämnade jag skolan för att try-out-spela för det kanadensiska OS-landslaget. Så fungerade det på den tiden, då fick man inte vara med i OS om man var proffs, så då hade vi ett fyra månaders långt try-out camp. Det var riktigt tufft, så jag är glad att jag bara var 21 år då och inte som nu 37!
Passion för hockeyn
Du har upplevt mycket inom hockeyn och har verkligen lyckats, vad driver dig till att fortsätta, vad inspirerar dig?
- Jag älskar verkligen sporten och har fortfarande passionen. De få gånger jag inte har spelat hockey under min karriär, som t.ex. under lockouten och i början av denna säsong, då har jag verkligen insett att hockeyn är mitt kall i livet. När jag inte spelat saknas det något och det känns som om där är ett hål inuti mig.
Du sa att du inte spelade under lockouten, vad gjorde du då?
- Nja, jag spelade väl lite i något som kallades för United Hockey League. Där spelade jag väl i drygt en och en halv månad och det var väl så där, lite come si come sa. Men det var viktigt att hålla igång och speciellt benen, annars är det väldigt svårt att återhämta sig.
Är detta första gången, förutom när du spelade med landslaget, som du spelar på en stor rink?
- Ehh, vi spelade ju OS i Albertville och sen VM i Prag på små rinkar. Ah, just det, sen var vi på träningsläger ett år med Buffalo i Österrike också. Det tar lite tid att komma in i det, men så länge man känner att man vill utvecklas och bli bättre, är det inga problem. Jag brinner fortfarande så mycket för hockeyn och vill verkligen vinna, så då lär man sig snabbt.
Känner du fortfarande att du kan utvecklas som spelare, eller handlar det mer om att upprätthålla en hög nivå?
- Bra fråga. Jag vet egentligen inte hur mycket jag kan utveckla i själva spelet, utan nu handlar det mer om att jag ska lära mig det svenska spelet och hur man spelar i Elitserien. Sen är det även en utmaning att lära känna alla killarna i laget, det är en utmaning att hitta varandra. Jag gillar att arbeta under press och hela tiden ha krav på sig. Har man inte det kan man lätt slumra till och bli för trygg och det slår alltid tillbaka.
Har då några råd att ge till Malmös juniorspelare?
- Detta verkar kanske som en självklarhet för många, men det handlar om att jobba hårt och om att tro på sig själv. Man stöter hela tiden på hinder längs vägen, men så länge man är fokuserad på sitt mål klarar man det mesta. Det gäller att aldrig ge upp, och det sitter ofta på det mentala planet. Även om det känns tufft vissa perioder måsta man fortsätta att jobba. Sen måste man klart även ha lite flyt, och lyckas ta de rätta besluten längs vägen. Jag har haft förmånen att hela tiden haft bra folk runt omkring mig. Mina föräldrar och min fru stöttar mig i alla lägen till 300 procent, och det betyder oerhört mycket.
Foto: Mikael Lindström
Detroit
Hur var det att spela i Detroit Red Wings?
- Jag fick möjligheten att spela med några av världens bäste spelare där, så som Yserman, Hall, Lidström och Zetterberg. Man kan bara kolla igenom lagets uppställning så förstår man vilka spelare det handlar om, och vilken klass de håller. Detroit är en klubb med en oerhörd hockeytradition och kultur. Man var ju en av de första sex klubbarna i NHL, och det säger en hel del. De har en oerhörd fankultur och har fans över hela Nordamerika. Det var fantastiskt att se när vi spelade borta, då var där fler Detroittröjor på läktarna än för hemmalaget. Coolt.
Är det hockey och Eminem som gäller i Detroit?
- Nej hockey och Kid Rock, skrattar han. Nej men ärligt talat så är hockeyn jättestor och staden kallas ofta för The Hockeytown.
Vilket är ditt största hockeyminne?
- Oj, jag har nog egentligen två stora minnen, utan inbördes rankning. Det ena är mitt mål i Stanley Cup-finalen 1999, på övertid. Det andra var i OS 92. Vi spelade kvartsfinal mot Tyskland och matchen skulle avgöras på straffar. Då kallar Dave fram mig för att lägga första straffen. Jag frågar honom fortfarande vad han tänkte när han valde mig? Jag har många andra stora minnen också, men dessa sticker ut.
Dave is the King
Vad gjorde du innan du kom hit i höst?
- Jag var först med på Carolinas traning camp, för att försöka ta en plats i truppen. Det kändes svårt för mig att göra en sådan sak efter all min erfarenhet. Det kändes konstigt att vara på try out. Det gick väl sådär och jag släpptes de sista dagarna. Då fick jag åka hem och fick tid att utvärdera mig själv och bestämma vad jag skulle göra. Tillsammans med min fru bestämde vi oss för att jag skulle leta efter någon annanstans att spela, och det slutade med att jag hamnade här, ler han brett.
Och varför blev det just Malmö?
- Det är inget att sticka under stol med att det betydde mycket att Dave var här, ?he is the King?. Det känns lite som om detta var förutbestämt på något sätt. Jag hade många erbjudanden, men detta kändes så rätt. När Dave fick jobbet såg jag det som en jättechans att åter få spela för min gamla tränare. Jag gjorde en hel del research om laget, klubben och staden innan jag bestämde mig. Det är trots allt en svår flytt att göra, att lämna familjen, frun och mina tre söner.
Tycker du att Dave har en annan ledarstil idag än vad han hade under OS 92?
- Vi har båda blivit äldre och klokare, tror jag. Alla utvecklas under 15 år, oavsett om man är spelare, tränare eller har ett "vanligt" arbete. Han har verkligen känsla för detta, han är en smart tränare som vet hur han ska hantera såväl unga spelare som veteraner. Det enda som gör mig lite förbannad är att han fortfarande har mer hår än vad jag har!
Dave har tillsammans med Tisse jobbat hårt med att få in en positiv arbetsmiljö i omklädningsrummet. Hur viktigt är detta?
- Det är väldigt viktigt att man ger positiv energi till laget, det är nog en annan sak, som vi har gemensamt. Jag hänger inte med huvudet. Man måste gilla att gå till rinken varje dag, även om det alltid är roligare när man vinner. För att vi ska nå målet, måste vi vara positiva. Hänger man med huvudet begraver man sig. Dave och jag kan förhoppningsvis tillföra mycket skratt, professionalism och positivism till laget. Det är viktiga faktorer.
Vad tror du att du mer kan tillföra i Malmös spel?
- Naturligtvis en hel del erfarenhet. Sen tror jag även att jag kan tillföra något i det förbaskade powerplayet, säger han och slår handen i bordet.
Du har spelat två matcher nu, hemma mot HV och borta mot Timrå. Vad var skillnaden i ert spel i dessa två matcher?
- I första matchen spelade vi utan att göra så många misstag. Vi spelade enkelt, effektivt och Stana fick göra några bra räddningar som bedarrade deras anstormning. Sen i måndags ledde vi igen, men vi lät den matchen rinna mellan fingrarna, mycket på grund att vi gjorde alldeles för många enkla misstag och drog på oss för många utvisningar.
Du har hittills placerats bredvid Jyrki Välivaara. Hur tycker du att det fungerar?
- Han är en riktigt bra back som spelar lugnt och stabilt. Jag tror att vi kommer att fortsätta spela bra tillsammans.
Jag hörde att det var dina barn som valde att du skulle spela i nummer 7?
- De valde först 15 men det var upptaget. Jag hade 7 som junior och det är ett bra offensivt backnummer som många duktiga backar spelat i innan, så jag hoppas att det kan hjälpa mig, ler han.
Jason är ett proffs ända ut i fingerspetsarna och man kan inte annat än att imponeras av hans inställning och attityd. Titta bara på hans meriter, de talar ett tydligt språk. Som jag skrev inledningsvis har han gjort 14 säsonger och spelat 718 matcher i NHL. På dessa matcher har han snittat 0,5 poäng. Få spelare kommer ens upp i närheten av dessa siffror. Välkommen till Malmö Jason!
|
|