 |
|
|
|
|
|
Laginsats borgade för premiärseger
Malmö Redhawks har gått in i Kvalserien på bästa tänkbara sätt i och med seger mot Leksand hemma på Isstadion, 3-0. Malmö Redhawks var hungrigt och många spelare lyfte sig det där nödvändiga snäppet som det talats om på förhand. Jani Hurme var fantastisk i mål och till sin hjälp hade han ett lag som stod upp och som inte vek en tum. Efter ett mål i powerplay och ett med en man mindre på banan avgjorde Johan Björk slutligen i tom kasse.
Positiv känsla
Det var en annorlunda men positivt annorlunda känsla på Malmö Isstadion inför match. Det var inte som de senaste åren förväntningar, utan snarare förhoppningar. Hemmapubliken kläddes i röda tröjor vilket bidrog till inramningen i en till stora delar fylld Malmö Isstadion. Bidrog gjorde också Redhawks Support som vid lagets entré arrangerade ett riktigt läckert tifo till spelarnas ära. Sammantaget var det en mycket positiv känsla som inledde Kvalserien 2008.
Började inte bra
Det började inte bra. Omedeblart gjorde Malmö Redhawks det jag inbillar mig att Torgny Bendelin och Bobo Simensen tjatat om hur länge som helst att man inte ska göra - det vill säga att dra på sig utvisningar. Redan efter 3.24 fick Leksand sitt första fem-mot-tre-läge (i 20 sekunder). Redhawks redde ut pärsen. Jani Hurme verkade heltänd, Malmö Redhawks i övrigt också.
Effektivt powerplay
När Libor Prochazka blev utvisad för tripping strax efter att Redhawks åter blivit fulltaligt kom Redhawks ledningsmål. Malmö, som inte fått till powerplay ordentligt på ett tag, gav besked per omgende. Tolv sekunder behövde man innan Tomas Wallgren sköt Redhawks till ledning på pass från Carl Söderberg.
Taket lyfte
Matchens i särklass märkligaste utvisning drabbade Antti Bruun som utvisades två minuter för tripping efter att två leksingar åkt ihop. Hemmapubliken blev ett rödklätt monster som lät känslorna inför domarens beslut få utlopp. Nu var inte bara Redhawks heltänt, publiken var det också. Ljudnivån sänktes knappast när Mikko Eloranta frispelades i det numerära underläget och iskallt avslutade bakom Ed Belfour i gästernas kasse. 2-0 för Malmö - i Leksands powerplay dessutom!
Formidabla finnar
Mikko Eloranta gjorde sin kanske bästa match i Malmö-tröjan, men hans finska landsmän och formationskamrater gjorde det också bra. Lasse Pirjetä hade förvisso inget bra tekningsfacit denna afton, men spelmässigt är han en helt annan spelare än förra säsongen. Ville Nieminen delade ut tacklingar på löpande band och bakåt skötte sig Bruun och Välivaara nästintill felfritt. I den andra perioden hade Redhawks sina svagaste 20 minuter - då klev "finnfemman" fram och höll uppe spelet.
Det blev ingen anstormning
Leksands-anstormningen som föräntades i tredje perioden kom liksom aldrig riktigt till. Istället skapade Malmö Redhawks ett par heta chanser när man vände spelet och framstörtande backar blev svårmarkerade för Leksands försvar. Ed Belfour såg till att hålla liv i matchen så länge det gick, men när han plockades ut till förmån för en extra utespelare avgjordes matchen. Från egen planhalva sänkte Johan Björk Leksand genom att skicka in 3-0 i det tomma målet. Matchen var avgjord.
Spelar för varandra
Jani Hurme var riktigt lysande, han gjorde räddningar som om de var hämtade från en annan värld. Han var overkligt bra. I övrigt tycker jag pågarna kan vara stolta över sin insats, försvaret var bättre än tidigare på säsongen och man stängde till slottet bra, lät inte spelare bryta in framför mål och spelade på det stora hela taget enkelt och säkert. Inställningen och taktiken verkar vara helt rätt, och grabbarna visade att det finns ett riktigt go i laget som kan bli ovärderligt. Nu gäller det att, när man vaknar imorgon, fokusera på nästa uppgift och se till att göra minst lika bra ifrån sig där. Malmö Redhawks är ett lag som spelar med och för varandra, det visade man ikväll när man slog favorittippade Leksand hemma på Isstadion. Man var värda varenda ovation.
|
|
|
|
|
|
|