 |
|
|
|
|
|
En viktig sista vecka Det är motiga tider i Malmö-ishockeyn för tillfället. Oktober månad som började så bra har bara blivit tyngre och tyngre och nu behövs en uppryckning för att få till ett slut på formsvackan.
Sista veckan och sista hemmamatchen innan det första uppehållet. Således dags att summera. Efter en imponerande start poängmässigt har nu tre tunga veckor passerats med bland annat tre bortaförluster på raken och första derbyförlusten hemma i Isstadion på 21 år. Som Malmö-supporter har man förvisso, kanske inte vant sig, men i alla fall lärt sig hantera förluster under de senare åren men att se laget i hjärtat sänkas av en före detta fjärdekedjespelare i Johan Forsberg och en före detta reservmålvakt i Christopher Nihlstorp och därpå ha förtvivlat svårt mot Oskarshamn och Hammarby känns allt annat än bra. Formsvackan behöver se sitt slut och det nu.
Innan uppehållet tar vid ska Redhawks inte bara möta Huddinge i kväll utan också ta sig an toppkonkurrenten Västerås på bortais. En riktigt tuff drabbning väntar på fredag och det känns åtminstone i dagens läge som den största prövningen för Malmö Redhawks denna höst. Redhawks behöver bryta negativa trender och samtidigt drabbar man samman med laget som man för stunden tampas med om den tredje och sista direktplatsen till Kvalserien. Det kommer inte bara krävas ett tätare försvarsspel utan också en klart bättre effektivitet.
13 matcher in på säsongen kan konstateras att spelare som åtminstone jag förväntat mig i poängligatopp internt också är där. Tänker på Marcus Paulsson, Fredrik Eriksson, Mikael Wahlberg, Ville Nieminen och Jens Svensson. Det är dock inte där Malmö Redhawks problem ligger. Snarare finns bekymren i att spelarna där bakom inte producerar i tillräckligt hög utsträckning. Det behövs alltså ett starkare kollektiv på isen där i alla fall tre kedjor bidrar på allvar. Jag tror dock att det mycket väl kan bli så när Mikko Eloranta är tillbaka och Carl Söderberg är med igen.
Paulsson är den klart största plusvarianten i Redhawks hittills i höst. Marcus stora genombrott på svensk mark samt de yngre spelarnas bitvis sköna prestationer med Patrik Lundh i spetsen är de absolut största glädjeämnena. I övrigt vill jag nog inte ge så mycket mer ros individuellt sett i det här läget. Det Malmö som lag har varit bäst på är powerplay och där tycker jag mig se en klar skillnad i jämförelse med förra säsongen. Nu finns där spelare som är motiverade och villiga att ta stryk framför motståndarmålet och det ger naturligtvis powerplay en helt annan dimension.
Vad Malmö emellertid fortfarande behöver förbättra är det rakare spelet och få fram ett större mod att ta sig in i mitten av banan i 5-5-spelet. Det räcker inte att spelare som Johan Björk och Ville Nieminen tar stryk framför målvakten i numerära överlägen utan viljan att bryta in mot mål och placera sig i mitten av zon i stället för att snurra runt i sarghörnorna måste bli större. Då kommer vinsterna att komma igen och då blir det Kvalserien igen.
|
|
|
|
|
|
|