 |
|
|
|
|
|
Jobbiga upprepningar Det känns onekligen som att juluppehållet kommer väl till pass nu. Redhawks har fått slita hårt på få spelare under ett par veckors tid och i och med den smärtsamma förlusten uppe i Ängelholm behövs det tid att smälta.
Med tunga steg lämnade jag Ängelholms Ishall fem minuter innan slutsignalen. Rögle hade för andra gången på en och samma höst lyckats knäcka Malmö och det var inte ens en gång jämnt uppe i fiendeland. Redan i den första perioden var känslan att Redhawks hade svårt att etablera ordentligt tryck offensivt och med ett havererande försvarsspel i mittronden var drabbningen avgjord. När Rögle lyckades besegra Malmö i Malmö i oktober månad kändes ”Rödhökarna” ganska uddlösa, men uppe i Ängelholm var det nog inte ens tal om uddlöshet. Bobo Simensen och Torgny Bendelins mannar hade inte den där kraften som så väl behövs i ett derby och inte den positivt laddade passionen heller.
Två förluster på två fighter mot ärkerivalen är väl knappt vad man orkar med på en höst. Lägg därtill två svaga insatser mot Bofors, varav den på hemmaplan sved rätt hårt. Så det finns onekligen trender att bryta på vårkanten och det vill nog till om det ska bli en rolig säsong i slutändan.
Vad gäller hösten i stort så får jag nog säga att säsongens överraskning, motvilligt nog, är Rögle. Ängelholms-klubben har lyckats få ihop ett tempofyllt och rätt spelskickligt lag på nytt, trots att man tappade en hel del produktiva spelare i somras. I övrigt är det mesta som förväntat. Björklöven och Växjö är med på playoff-platserna men bör inte kunna orka utmana topp-fyra-lagen Leksand, Malmö, Rögle och Västerås om en direktplats. Nybro var faktiskt ett succélag under en period men ligger nu placerad i tabellen där man lär hamna när serien summeras.
Värt att reflektera över i övrigt när det gäller den allsvenska hösten är att GoIS:arna Marcus Paulsson och Jens Bergenström varit riktigt flitiga poängmakare där ingredienser som hög fart och stor pondus har spelat avgörande roller. Till allas våran glädje har vi fått se Carl Söderberg göra en riktigt stark comeback och under epitet ”målvaktsmatchen-vi-aldrig-trodde-vi-skulle-få-se-i-allsvenskan” hittar vi dessutom Ed Belfour vs. Jani Hurme, även om nu den målvaktsmatchen aldrig kom att handla om fantastiska räddningar.
En av höjdpunkterna med att åka till höstens hemmamatcher har utan tvekan varit att se hur Malmö Arena vuxit fram. Tänk vad fort den har börjat ta form och tänk vad nära våren med allt vad det innebär är.
Först ska vi emellertid fira jul och är det någonting som jag verkligen önskar mig så är det naturligtvis en elitserieplats till våren. Det är en julklapp värd att vänta på.
|
|
|
|
|
|
|