 |
Jyri Marttinen Jyri Marttinen fyller 25 år i år och har representerat JYP Jyväskylä i Finlands högsta serie sedan säsongen 2000/2001. 2002 draftades han av NHL-laget Calgary Flames 2002, och även om de inte gjorde slag i saken lever NHL-drömmen fortfarande.
Privat
Privat är Jyri en väldigt positiv person som ständigt har ett leende på läpparna, såväl på som utanför isen, och han är inte precis mindre glad nu när flickvännen är på besök.
Du får nog börja med att berätta lite om dig själv, för jag tror ändå att du är ganska okänd för Malmöborna?
- Oj, vet inte vad som är roligt att berätta om mig, hehe. Jag började inte spela hockey förrän jag var sju år gammal så man kan väl kalla mig för en late bloomer, hehe. Alla hemma i kvarteret spelade hockey men jag fick inte för mamma för hon var rädd att jag skulle skada fingrarna. Jag spelade nämligen mycket piano när jag var liten och därför var hon rädd om mina fingrar. Men sen smög jag iväg och började träna med laget och jag tror faktiskt inte att hon fattade att jag spelade hockey förrän jag kom hem med första lönechecken, säger han med ett brett leende.
Din mamma ja, hon är ju svensklärare, vi ska kanske ta intervjun på svenska istället?
- Nej tack. Det stämmer att hon är svensklärare, hon undervisar faktiskt även i tyska, ryska och engelska. Hon har försökt att lära mig lite, men det har inte gått så bra för jag har saknat motivation att lära mig. Det var väl först under gymnasiet som jag började inse att det var nog ändå ganska bra att lära sig fler språk…
Om vi återgår till ditt musikintresserad, spelar du något instrument idag?
- Ja, jag spelar fortfarande lite piano och försöker lära mig gitarr. Jag spelade klassisk musik i tio år, men nu spelar jag mer modern och ”normal” musik, hehe.
Finsk hockey
Jyri har alltså spelat hockey i 18 år nu, något som många säkert är tacksamma för. Han har i princip spenderat hela sin aktiva karriär i JYP:s elitverksamhet, och dit kom han som tioåring.
- Inte för att jag vet så mycket om svensk hockey men jag skulle kunna tro att den finska och svenska ungdomsverksamheten påminner mycket om varandra. Vi har rikstäckande serier så när jag var 14-15 år så blev det mycket resande runt hela Finland och det var lite jobbigt när man var så liten. Varför jag valde att spela back föll sig nog ganska naturligt, jag var ganska storväxt när jag var liten och kunde inte åka skridskor speciellt bra. Jag var en late bloomer även där och var aldrig någon stjärna och spelade inte några landskamper förrän jag var i 20-årsåldern.
Här i Malmö har Johan Norgren varit lite av en lagpappa de senaste åren och tagit hand om de yngre spelarna. Har du haft någon spelare som följt dig och pushat dig lite extra under dina år i JYP?
- Nej, inte riktigt. Jag var väl 18 år när jag kom med i JYP:s A-lag och då kände jag inte till så många regler och vad som gällde och ibland fick jag kanske betala priset för det, hehe. Jag är och har alltid varit mig själv och är där något som inte fungerar så säger jag ifrån. Sådan är jag som person.
Du kom med i JYP:s A-lag som 18-åring. Hur kändes det?
- Det var riktigt kul. Jag vet inte om mina föräldrar blev lika glada för de fick köra mig väldigt mycket, hehe. Jag var som sagt 18 år när jag fick chansen att spela i A-laget och jag kommer ihåg att jag var jättenervös. Jag kommer även ihåg att jag fick spela med 69 på ryggen de första matcherna och det är ett nummer som en stor spelare i JYP tidigare har haft, och sen har det ju även en annan betydelse…så när man är 18 år kändes det sådär att spela med det på ryggen…
Hur kom det sen sig att du fick 58?
- Jag fick byta nummer efter några matcher och det kändes skönt. Först ville jag ha 8 men det var redan upptaget, så då valde jag 18 och sen 28, men samma sak där, de var upptagna, så då blev det 58. Jag kommer ihåg att jag tänkte ”58 är det helt omöjligt att någon har”.
Mycket nytt
Efter många år i JYP har säsongen 2006/2007 bjudit på flera ”första gången” upplevelser för den snart 25-årige backen. För första gången har han fått spela landslagshockey med de finska lejonen och för första gången har han valt att lämna tryggheten i JYP och SM-Liiga.
Detta är ditt första utlandsäventyr, vad gjorde att det kom precis nu?
- Det finns egentligen många anledningar till det. Största anledningen till att jag väntat så länge är att jag har fått väldigt mycket istid i JYP och att jag som sagt alltid varit en late bloomer. Inledningsvis fick jag en väldigt defensiv roll sen har jag steg för steg blivit mer offensiv i mitt spel och även fått spela mer.
Har det varit lätt att smälta in i laget?
- Visst har det varit svårt att komma till ett nytt land, en ny liga och ett nytt lag. Allt var väldigt annorlunda i JYP, men det har underlättat väldigt för mig att här finns en hel del andra finländska spelare och en mix av spelare från olika kulturer.
Har det varit svårt att anpassa sig till den svenska hockeyn?
- Ja det har det varit. Jag känner inte mig alls nöjd med vad jag presterat hittills. Det är ju en större rink här än hemma och det spelas en mer kontrollerad hockey. I Finland får man fler möjligheter, här är tempot lite lägre och man har alltid fem killar framför sig. Det har varit en svår omställning för mig, men det börjar gå bättre och bättre. Det gäller att komma in i ett annat sätt att tänka. I Finland är det bara att köra, det går inte här. Jag är van vid att spela en aggressiv och fysisk hockey. I SM-Liiga smäller man på mer och man blir checkad varje gång man har pucken. Här har jag kanske blivit checkad sammantaget två gånger under alla matcherna.
Vilka ser du som dina främsta kvaliteter som back?
- Oj, här i Malmö har jag inte visat några kvalitéer än, hehe. Som jag sa innan kan jag spela mer fysiskt och jag är väl ganska bra i defensiven. Här är systemet annorlunda och vi spelar annorlunda, men när vi kommer till kvalet ska jag vara redo!
Denna säsong har du även spelat en hel del landslagshockey, vad betyder det för dig att få representera ditt land?
- Givetvis är det en ära. Förra året var första gången jag spelade med landslaget och det känns jätteroligt. Jag gjorde väl en ok turnering i LG Games i Stockholm, och speciellt i matchen mot Sverige, då spelade jag som jag kan.
På vilket sätt skiljer sig din roll i landslaget mot den du har i Redhawks?
- När jag började spela med landslaget var jag väldigt defensiv som jag sa, och fick spela mycket boxplay, men de sista matcherna har det även blivit mer powerplay, så nu närmar jag mig den rollen jag hade i JYP. Om vi ser till min roll i Redhawks, så är väl rollen den samma, det som skiljer sig är däremot spelsystemet. I Sverige är hockeyn mer defensiv.
Ett moment som inte fungerat i Malmö de senaste matcherna är powerplayet. Varför?
- Det är svårt att säga, men vi gör kanske det för komplicerat. Vi måste nog få in mer folk framför mål, ta mer skott och vara med på returerna. Vi måste ta fram linjerna och sen bara köra. Varje spelare måste hitta sin roll helt enkelt.
Att Jyri valde att bli back som ungdomsspelare, säger han alltså berodde på att han var ganska stor som lite och att han var en dålig skridskoåkare. Idag är han i princip den raka motsatsen, han är inte speciellt stor med sina 182 cm och han är absolut inte en dålig skridskoåkare.
Vilken typ av back ser du helst vid din sida?
- Det spelar ingen roll, det viktiga är att vi tänker likadant. I LG Hockey Games blev jag t.ex. placerad bredvid Antti-Jussi Niemi och honom hade jag inte ens pratat med innan första matchen, men vi tänkte likadant – vi spelar båda fysiskt, och gillar att ”hit hard”, då är det lätt att spela. Tänker man lika, då är det enkelt.
NHL
Idag är Marttinen en så kallad free agent efter det att Calgary Flames valde att inte kontratera honom efter det att de draftat honom. Men hoppet om att någon gång komma till NHL lever fortfarande i allra högsta grad och ryktena är många som säger att han kommer att komma dit redan till nästa säsong.
- Att komma till NHL är nog alla spelares dröm!
Du draftades av Calgary Flames 2002. Hur kändes det när du fick beskedet?
- Det var kul, jag visste ingenting utan fick reda på det när jag satt och tittade på TV. Men det blev inte så mycket av det utan nu är jag en free agent. Jag kommer ihåg att de skickade några kepsar till mig, det var ungefär så kontakten såg ut med dem, hehe.
De nya reglerna som införts till denna säsong med t.ex. större anfallszoner, hur tror du att det passar din spelstil?
- Jag gillar de nya reglerna, det blir mer anfallshockey. Sen tror jag att hockeyn blir lite friare och domarna tar inte så många löjliga utvisningar där. Här i Sverige åker man ju ut för allt.
Kvalserien
Om vi förflyttar oss ett par veckor fram i tiden så väntar den ack så viktiga Kvalserien. Vad tycker du att ni som lag främst behöver förbättra tills den drar igång?
- Självklart vårt spel i power- och boxplav. De momenten tillsammans med målvaktsspelet kommer att bli avgörande i Kvalserien. Det är bara tio matcher och då måste vi förhindra motståndarna från att göra mål och vi måste själva utnyttja de chanser vi får. Vi vet redan nu vad vi kan för det har vi visat periodvis, nu gäller det att vi hittar och behåller en stabil och hög nivå.
Hur ser du på Malmös chanser i Kvalserien och vad vet du om serien?
- Jag tror att vi har mycket goda chanser. Miska Kangasniemi har berättat om matcherna mot Rögle och sagt att det är rent galen stämning, så de matcherna ser jag verkligen fram emot. Sen har jag en kompis som spelar i Leksand så det ska också bli roligt att spela mot dem.
|
|