 |
Linus Fagemo Linus startade sin karriär i Trollhättans HC, och han var inte mer än 15 år när han fick chansen i klubbens A-lag. Där spelade han bland annat tillsammans med Niklas Blom, som idag är ungdomsledare i Trollhättans HC. Så här säger Niklas om Linus:
- Linus var en otroligt enveten spelare som ung och han var hela tiden väldigt fokuserad. Trots att han var betydligt yngre än vad vi andra var, så ville han vara lika bra som vi, och blev besviken om han inte lyckades. Linus var bara 15 år och vi andra var över 20 år, så det var klart att han inte hade samma fysiska massa som vi, men han jobbade och slet något kopiöst, vilket jag förstått att han fortfarande gör. Nej, han var fruktansvärt målmedveten och nästan lite butter på isen, men utanför var han en jättegó grabb, hälsar Niklas.
Tillbakablick
Från Trollhättan drog han vidare till Frölunda för att gå på Hockeygymnasium och för att bli en del av deras framgångsrika ungdomsverksamhet.
- Jag spelade i Trollhättan HC tills jag var 16 år. Vi hade en ganska stor ungdomsverksamhet där, men när jag skulle börja gymnasiet kändes det som om Frölunda var ett bra alternativ, och det blev verkligen jättebra. Under de tre åren på HG spelade jag två år med juniorer och under det tredje fick jag chansen att vara med A-laget. Det funkade jättebra.
Minns du din Elitseriedebut och ditt första mål?
- Ja det gör jag, det är saker man inte glömmer. Jag debuterade borta mot Leksand som 18-åring. Då hade jag Lasse Falk som tränare kommer jag ihåg. Mitt första mål kom säsongen därpå, borta mot Hv. Jag har kvar pucken där hemma som ett minne.
1997 blev han uttagen till JVM och därefter blev det spel tillsammans med Allsvenska Troja/Ljungby.
- Frölunda lånade ut mig till Troja och det var verkligen kanon för mig. Frölunda värvade mycket spelare den säsongen så jag hade förmodligen inte fått så mycket istid tillsammans med dem. Istället fick jag spela mycket med Troja och det var en jätterolig säsong rent hockeymässigt. Jag utvecklades mycket och fick förtroende i alla moment. Jag spelade två säsonger där och kände mig delaktig i laget. Det här med utlåning till lägre divisioner när man är ung tror jag är ett väldigt bra sätt att skaffa sig rutin och istid. Då kan man komma tillbaka till Elitserien med stärkt självförtroende och med ett bättre spel.
Efter två säsonger med Frölunda i Elitserien blev det två år i Timrå, 2000-2002. Vad kan du berätta om de två åren?
- Det var också två roliga år. Det var även skoj att komma till Norrland och få lite snö och riktig vinter. När jag var där var då Zetterberg fick sitt stora genombrott, så det känns stort att få ha varit med om det, ler han.
I Timrå fick Linus stifta bekantskapen med en annan Malmöspelare, Markus Matthiasson.
- Han var en bra målskytt och sköt mycket redan då. Det som skiljer Mackan från då och nu är nog mer att han tar kanske ännu mer ansvar nu.
Efter Timrå blev det tre säsonger i Luleå. Förmodligen ett byte som är lika poppis bland fansen som att gå från Rögle till Malmö?
- Ja, kanske det, skrattar Linus. Jag fick ett 3-årskontrakt från Luleå och det kändes som ett bra och stabilt alternativ för hela familjen. Min fru utbildade sig till lärare där uppe vilket gjorde att hon också fick ut något riktigt bra ur åren där. Det kändes därför extra bra att åka dit.
Tyska ligan
Efter de tre åren lämnade familjen Fagemo Luleå för att åka till Tyskland där Linus skulle spela tillsammans med Iserlohner Roosters.
Varför valde du att lämna Sverige och Elitserien till fördel för DEL?
- De visade intresse ganska snabbt samtidigt som jag hade gjort 10 säsong i Elitserien och då kändes det jätteskoj att göra något annat. Vi åkte hela familjen och trivdes jättebra. Det kändes helt nytt där nere. Det var ett nytänkande, väldigt modernt, nya arenor och allting. Det var mycket som överraskade positivt på mig.
Andra spelare som jag pratat med, som har spelat i Tyskland har antingen älskat eller hatat det. Hur tyckte du att det var?
- Jag trivdes väldigt bra. Det var en tempofylld hockey med mycket skott. Där är många spelare från USA och Kanada, och det var säkert de som hade präglat ligan och fört in mycket fart i den. Om man jämför med Elitserien så tycker jag nog att det gick snabbare i Tyskland och det var ett intensivare spel. Sen finns det fler spelskickliga spelare i Sverige.
Stor skillnad
Efter en tung start ser det nu bättre ut både för dig och för övriga laget. Hur jobbigt var det för dig att vara placerad i fjärdekedjan och ligga på knappa 10 minuters istid?
- Jag började ju ganska bra och hade en bra försäsong. Sen fick vi en tung start på serien och det kändes lite turbulent, men så är det ibland. Det går mycket upp och ner under en hel säsong. Men det är bara att köra på - till slut vänder det!
Man kan väl säga att det vände med King för dig. Han placerade dig tillsammans med Matthiasson och Wahlberg och ni är nu en av Malmös mest hårdarbetande kedjor?
- Ja, Kings ankomst blev verkligen en positiv injektion. Det kändes som ett nytänkande när han kom. Hans tränarfilosofi och hans sätt att tänka liknade det jag upplevde förra säsongen i Tyskland där jag också hade en kanadensisk coach. Sen passar det mig väldigt bra att spela med Mackan och Sälen som är två duktiga och hårt jobbande spelare. Det passar min spelstil.
Foto: Mikael Lindström
Vad tycker du själv är skillnaden i ert spel nu, jämfört med för en dryg månad sedan?
- Vi har fått in bättre fart och mer rörelse i laget. Sen tror jag att vi jobbar hårdare i hela laget. Sen har vi roligare också. Man måste tycka att det är roligt att spela hockey. King är en väldigt positiv person och han har en förmåga att alltid hitta positiva saker, vilket stärker oss som spelare.
Krav och rutiner
Har du höga krav på dig själv?
- Ja det har jag. Desto mer man spelar och desto äldre man blir, desto mer medveten blir man om vad som gäller. Samtidigt förstår man att man måste ha roligt och må bra för att kunna prestera tillsammans som ett lag. Visst känner man av kraven som man både har på sig själv och utifrån, men det måste man lära sig att hantera. Har man skoj och kan tänka positivt så går det automatiskt bättre också. Mycket handlar om att ha rätt inställning.
Är där några spelare som har några speciella rutiner för sig innan de går ut på isen vid match?
- Oj, det vet jag inte. Jag har fullt upp att tänka på mig själv och på vad jag kan göra, skrattar han. Jag tror inte på sånt där med att gör man si och så, så vinner vi, men jag förstår att andra kan göra det, men jag tror inte på det själv.
Vem är lagets främsta pådrivare?
- Tränaren skulle jag vilja säga. Han har varit en riktig pådrivande sen han kom in. Hela laget har tagit större ansvar sen han kom, vilket även har gjort att alla är mer pådrivande än tidigare. Det är, som jag sagt innan, A och O att det är skoj att komma hit.
Hade du några förebilder när du växte upp?
- Peter Forsberg så klart, men när jag var yngre såg jag upp till Bengt-Åke Gustafsson och Håkan Loob. Jag höll på Färjestad som liten.
Vad karakteriserar en riktigt bra forward, tycker du?
- I dagens moderna hockey krävs det att man är snabb, kan åka riktigt bra skridskor och spela en offensiv hockey. Det krävs även att man är bra tränad så att man orkar jobba hårt och gå på mål. Det finns inte så mycket utrymme att dribbla i dagens hockey. Med hårt arbete så kan man komma långt.
Privat
Linus bor själv i en lägenhet i Bunkeflo, i samma område som Marcus Paulsson, Mikael Johansson och Simon Skoog. Hans familj finns däremot kvar i Onsala, en situation som Linus inte gillar.
- Nej, det känns inte bra. Min fru är lärare i Onsala, så det är svårt för henne att bryta upp. Hon har båda barnen där uppe och jag försöker åka upp och ner så mycket som möjligt, men det är ingen bra situation.
Har du lärt dig någon skånska?
- Haha, jag tränar lite. Jag pratar en del skånska med Uno och Tommy, men det går väl sådär.
När vi pratades vid under försäsongen så hade du ännu inte valt tröjnummer, sen blev det 91. Varför?
- För alla andra nummer som jag ville ha var antingen redan tagna eller hedersnummer. Så då tog jag 91 för det var det ingen annan som ville ha?.
Vad gör du om 10 år?
- Jag har alltid tyckt att det har varit roligt med barn, så jag skulle kunna tänka mig att vara gympalärare kanske.
Vilket är ditt starkaste hockeyminne?
- Det jag har starkast på näthinnan just nu är förra säsongen i Tyskland. Publiken där var helt otrolig. När vi kom till arenan två timmar innan match var det redan ?knökfullt? på ståplats. Ena hela långsidan var ståplats och de sjöng och hejade hela tiden. De åkte också med på nästan alla bortaresor, säkert mycket för att där inte var några långa avstånd mellan lagen. Den fankulturen var väldigt speciell.
Sista frågan, du skippade den klassiska hockeyfrillan under sensommaren. Har det gjort dig till en bättre hockeyspelare?
- Tveksamt alltså. Jag får nog spara ut den igen...
|
|